Arbogastad(.se) är en webbplats om Arboga - för alla intresserade.

Arbogas ölhistoria

Förr gick det åt mänger med öl vid bland annat riksmöten i Arboga. Både malt och humle togs fram lokalt i Arboga för framställningen av ölet.

Många olika sorter
Det fanns en rad sorters olika öl, de skilde sig i styrka och mängden malt och humle man bryggde ölet av. Det starkaste ölet var herröl därefter kom fodeöl, svenneöl, ämbetsöl, skeppsöl och den svagaste bryggden kallades spisöl.

Öl i stora mängder
Ölet skulle finnas i stora mängder vid bl a kungakröningar och riksmöten. Och förutom alla storhelger under året anordnades det en rad olika fester som namngavs med öl. Några av de var t ex barnsöl, hissöl, gravöl, slåtteröl, skjuröl, köröl, flyttöl, timmeröl, körregångsöl och åldermansöl.

Malt
Fram till 1700-talet framställde varje större hushåll sin egen malt. Men kölnorna, de vedeldade torkanläggningarna oroade ur brandsäkerhetssynpunkt, då de ofta låg mitt inne i staden. Oron var befogad då set fattade eld i en kölna inne i staden 1686.

Övergick till mälthus
Man övergick till handelsmälterier även kallade mälthus. Tre av dessa mälthus var belagda Västerlånggatan, Strandvägen(som på den tiden hette just mälthusgatan) samt ett mälthus vid ladubron. Det sistnämnda mälthuset råkade ut för en mindra elsdsvåda 1849, och 1874 utbröt en större eldsvåda ut som man inte kunde släcka utan mälthuset brann ner.

Malten blir till
Mälthusen var belägna vid ån eftersom det gick åt mycket vatten vid framställningen från korn till malt. Först stöptes kornet drygt ett dygn, därefter kom mältningen som skedde på golvet i 10-12 dygn. Under mältningen vändes malten morgon och kväll och tre dagar före torkningen vattnades malten. När det växt ut tre fenor i ena änden var det dags att torka malten.

Humle
Humle var en dyr importvara, under medeltiden gick en tiondel av Sveriges exportinkomst för järnet åt till att köpa humle från utlandet. Gustav Vasa anlade därför humlegårdar vid sina slott. 1619 skapade man Humlegården i Stockholm som brukades fram till 1869, för att sedan fungera som en park. Även i Arboga lät man inrätta flera tomter till humlegårdar.

Skribent: Magnus Andersson